Blev ingen träning idag, igår (klockan är visst efter tolv ser jag). Inga ursäkter har jag heller, blev bara inte av helt enkelt.

Får ofta mycket beröm över min viktnedgång och folk frågar hur jag gjort, kort men tråkigt och lite standard har svaret blivit att jag drog ner på kalorierna och började röra på mig mer, vilket är precis det jag gjort. Men då låter det egentligen som om jag gjorde det och sen har det bara flutit på så att säga. Så enkelt är det inte dock, har sedan jag började även kämpat med min depression, ångest, dåliga självkänsla/självförtroende, självskadebeteende och andra psykiska problem (depression/ångest har jag levt med sen 13-14 års ålder för övrigt).
Vissa av dessa problem har jag kommit att förbättra eller sluta med (skadar inte mig själv längre, 2007 var senast tror jag), vilket är underbart. Men depression och ångest har jag ju kvar även om det just nu äntligen är under kontroll med min medicin och jag mår bättre än jag gjort på många år.

Dock faller jag lätt tillbaka i gamla vanor (inte lika extremt som förr men ändock) när jag väl mår dåligt psykiskt och har sedan jag började min resa i juni 2006 haft perioder då jag inte skött mig och gått upp allt mellan 2-10 kg under kort tid. Skillnaden är väl, om man jämför från förr, att jag inte bara gett upp utan jag kämpar mig tillbaka på ett eller annat sett.
Jag får det säkert att låta enkelt när mitt svar alltid är mindre kalorier mer motion men sanningen är att jag hela tiden får kämpa, mot mig själv och mina beteenden. Jag är inte hon som bara fuskar en gång lite då och då, hon som hittat rätt och följer den vägen hela tiden, jag är inte den som börjar träna, älskar det och fortsätter.
Jag är den som fuskar alldeles för ofta, hon som hittat rätt väg men ändå svänger fel ibland, den som älskar träning när jag väl är i en sån period men lätt faller tillbaka i min lathet ändå.
Det är inte alltid så jävla lätt, inte för mig och säkert många andra också. Men jag kämpar, jag ger aldrig upp. Jag är absolut inte perfekt, jag vet inte allt, jag skulle aldrig tala om för någon att ät såhär det är det enda rätta. Jag förstår såna som inte får tummen ur och kommer igång med träningen, det är inte alltid en fråga om vilja då så mycket spelar in.

Men hur jäkla tufft det än må vara, hur många uppförsbackar jag än stött/stöter på kommer jag ALDRIG ge upp, jag kämpar vidare hur jäkla lång tid det än må ta!

Har drygt 10 kg kvar till målvikt och det går jäkligt segt, går lite upp och ner och har hållt mig på mellan 75-80 kg i ett par år nu.
Ska dock klara mitt mål, jag vet hur jag ska göra, måste bara styra och hamna på rätt bana igen.

Såhär såg jag ut kring 140-145 kg... En bra påminnelse att se på när man känner för att ge upp.

En snyggare och friskare tjej men långt ifrån perfekt i många aspekt ;)