Nu har det gått några dagar sedan bukplastiken, känns helt ok, lite öm.
Värst är att jag fått jobbiga biverkningar av dom starka värktabletterna, mår jätteilla, yr och trött men imorgon tar jag sista och sen borde alvedon/panodil räcka som smärtlindring. Det tror jag det kommer göra också, gör mindre ont än jag trodde men sen vilar jag mycket och sitter/står/går som man ska för att inte överanstränga stygnen och magen.
Maken är helt underbar och tar hand om allt utan att klaga<3

Rör på mig lite så klart då man ju måste röra sig för att undvika blodproppar och så. Känns viktigt så då och då lyfter jag arslet från soffan och vandrar runt lite.

Känns som om detta kommer bli riktigt bra och det ska bli kul att se slutresultat sen när det är läkt helt och svullnaden lagt sig.
Ångrar inte en sekund att jag gjorde detta, så glad och nöjd!:)

Före och efter

Igår åkte jag inte till Sahlgrenska för att göra min efterlängtade bukplastik.
Först fick jag en säng på ett rum med tre andra, fick klä av mig allt och sätta på mig sjukhusets fina skjorta (den med bara knyt bakom nacken så hela arslet syns ;)) och sedan kom en snäll sköterska som skulle sätta en slang i armen på mig (minns fan aldrig vad det heter). Har alltid väldiga problem med det och det brukar bli mer en ett stick men hon satte det på första försöket.

Sen bar det av ner till operation. Fick vänta en liten stund i en annan sal innan vi åkte in till op-salen. Där var det två trevliga narkossköterskor och en narkosläkare som berättade hur jag skulle bli sövd, fick först ett medel som gjorde mig sömnig och sen ett som fick mig att somna. Minns dock inget av det utan vaknade upp på uppvaket lite halvt förvirrad;) Men det gav snabbt med sig och jag pratade och svarade på frågor när läkarna/kirurgen talade med mig.
Låg där ett bra tag, varför vet jag inte då allt hade gått jättebra men men passade på att sova.

Väl uppe på avdelningen igen så sov jag också, typ det jag gjorde bara, hehe. Förutom att jag var tvungen att gå på toa då, en lustig och lite obehaglig upplevelse första gången då jag inte visste hur jag skulle ta mig ur sängen med alla slangar och så. Gick dock bra tillslut och när man väl lärde sig tekniken, att knuffa sig upp med armbågen, så funkar det bra varje gång.

Låg kvar över natten sen godkände läkaren/kirurgen som opererade mig och sa att jag fick åka hem.
Har bara sett magen liggandes utan gördel och det ser riktigt fint ut! Kommer ta efterbild nästa vecka då jag inte ska stå/gå upprätt på just en vecka för att skona stygnen och så.
Försvann för övrigt 3.5 kg hud och fett plus att han sydde ihop mina bukmuskler (tror jag det var) eftersom dom var delade. Så, jag är riktigt nöjd för tillfället och det blir förhoppningsvis bara bättre!:)

Åt eller drack inte så jättemycket som jag borde gjort men mådde så jäkla illa så det blev bara värre när jag försökte.

Men bortsett från det har jag mått bra, har smärtstillande så det ömmar mest bara. Känns dock lite mer nu när man är hemma eftersom jag rör mig mer, på sjukhuset låg jag ju still mest hela tiden.

Skönt att vara hemma dock även om det vart mer lugn och ro på sjukhuset ;)

Inte skrivit på ett bra tag men har mått riktigt dåligt och inte haft lust plus att yngsta sonen är sjuk så sömn kan man ju drömma om.
Men slänger iväg ett inlägg nu iallafall.

Denna vecka är minst sagt händelserik, för min del iaf :)

Först idag då, jag var hos doktorn på vc för att försöka få hjälp med min depression och ångest.
Han frågade en del och sen fick jag fylla i två papper, led av svår depression enl ett av frågeformulären och hade utan tvekan ångest (inget jag inte visste om alltså men bra att se att man inte inbillar sig som en annan läkare tyckte ja gjorde för nåt år sedan).
Fick ny medicin utskriven, venlafaxin och hoppas det hjälper bättre än föregående som inte hjälpt alls på länge.
Sen skrev han remiss till en psykolog inne i stan som dom hade avtal med. Får 10 kbt sessioner, vet dock att 10 besök hos psykologen inte kommer göra mig frisk men skulle få komma till en annan sen som skulle börja på vc.
Känns skönt att äntligen få hjälp iaf!

Imorgon ska jag till sjukhuset och skriva in mig inför operation på onsdag. Blir att träffa läkare, narkosen och allt vad det var.
Spännande och jag har en del frågor ang tiden efter op så det ska bli skönt att äntligen kunna få dom besvarade.

Sen då, kommer onsdag... Då är det dags för bukplastik... iiiiiihhhh!!:D
Nervös men ser som sagt verkligen fram emot det! Sitter och försöker föreställa mig hur det kommer se ut men det går inte.
Ska ta före bild med ett linne sen så kan ta en efter sen när op är gjord för att vissa då jag fått förfrågan här, så behöver jag inte tänka på att ärr och shit syns :)

Skriver nog inget mer förens op är gjord och jag kommit hem igen.

Önska mig lycka till!!:))

Ingen träning sen i torsdags, dels lat dels hetskisk helg med trotsiga barn och annat skit.
Nåja, imorgon är det dags igen! 9 dagar till bukplastik och jag har planerat att träna på 8 av dom, känns ju osannolikt att hinna/orka på dagen då operationen sker. Men nu ska här tränas så kroppen får jobba innan det 4 veckors tråkig vila:)

Annars har det var en så där helg då, barnen passar ju så klart på att trotsa allihopa på en gång så det blir extra jobbigt. Lite lugnare idag, dottern och jag var i stan och köpte kläder. Hon tyckte det var kul... en stund;) Haha själv hade jag kunnat vara där i evigheter om det nu inte hade kommit mer och mer folk, *ryser*.... Men nu har dom äntligen lite mer kläder som passa:)

Mår tyvärr skit psykiskt fortfarande, ser ut och vara det gamla vanliga, lär väl må såhär i veckor eller månader innan jag får må bättre igen. Surt värre... Ska tack och lov till doktorn om en vecka och hoppas han kan hjälpa mig att få kontakt med en psykolog. Har själv försökt men nä, botten napp. Skitsvårt att skriva såna remisser själv och på mitt förra vc skrev min dåvarande doktor en remiss som fick avslag och det enda hon sa var att ja det var ju synd sen inget mer med det...
Fick ingen mer hjälp och när man redan mår så jävla dåligt orkar man liksom inte (sån är jag iallafall), så jag sket i det. Men nu hoppas jag kunna komma nån vart och få bra hjälp.
Hade psykologkontakt innan jag flyttade till Göteborg, det var 10 år sedan. Så jag har försökt länge på egen hand och försökt ignorera det faktum att jag mår dåligt och tagit mig för saker, utbildning t ex och sedan upptäckt att jag tagit mig vatten över huvudet, brutit ihop och därmed mått ännu sämre.
Har höga studieskulder för absolut ingenting (KOMVUX ska väl tilläggas, har bara gått grundskolan)... Jävla skit men ja, så är det.
Som sagt, nu hoppas jag på en ny vänding och chansen att få må bättre igen!

Loke i nya kläder

Freja i nya kläder

+0.3 kg på vågen idag, väntat att det skulle vara plus, missköte ju mig fre, sön och mån och det bestraffar ju sig.
Utan träning så hade det säkert vart ett större plus så jag är glad att jag körde alla dom 7 träningspassen jag gjort sen i lördags.
Nästa vecka kommer det bli minus iallafall!

Det vart ett minus runt midjan däremot, -3 cm på ett par veckor. Något positivt :)

Jag kör vidare med mina dubbla träningspass (körde två igår också) 30 min på motionscykeln och 36 min styrka idag! Haha och det är konstigt, man känner sig liksom väldigt vältränad direkt efter träningen och under, synd bara att man inte är det på riktigt... än!;)

Hade lite tur i förmiddags också och hann ta en tupplur på en timme medans Ymer vilade. Vi vilade tillsammans, mysigt värre<3
Det gav mig energin att köra på idag också.

Men jag är väldigt taggad för tillfället! Hoppas bara inte vågen förstör det för mig på fredag.
För trots träning så åt jag dåligt fre, sön och mån... Nåja, bara att bita ihop och se sanningen i vitögat. Hoppas det inte är allt för deprimerande, plus väntar jag mig men håller tummarna för ett milt.

Fast jag tror inte ett plus snor mitt taggade jag just nu, längtar till träningen på kvällen även om det kan vara segt att komma igång ibland.
Det är go go GO som gäller!:)

Idag fyller yngsta sonen 1 år, vid den här tiden hade han kommit ut och låg och mös på min mage. Hade dock en tuff start då han låg skumt i magen så när han efter möda och besvär äntligen kom ut hade han svårt med andningen och vart lite tillplattad i ansiktet. Men det bättrade på sig snabbt som tur är.

Hade min mamma med på förlossningen, helt underbart stöd och jag är så glad och lycklig över att hon var med<3

Inte nog med att han fick ett tuff start från början, när han var 11 dagar blev han inlagd på intensiven då han hade RS, hade slangar och bandage lite över allt. Ni ser en bild från sjukhuset i lilla collaget.
Vi blev kvar två veckor innan vi äntligen fick åka hem.

Så ingen optimal början för min lille plutt men nu är det 1 år senare och det är konstant full fart i honom. Har ju börjat gå nu, haha så ingen lugn stund här inte!;)

Grattis till min älskling<3

Sista magbilden, nyfödd, bild från när han hade RS och idag, glad 1 åring:)

En av mina favorit bilder!

Med storebror<3

Med storasyster<3

Runt 3 mån

Älsklings sysselsättning!:)

Imorgon påbörjar jag en tuff vecka, dubbla träningspass nästan varje dag men va fan, jag älskar det!
Har vilodag idag och abstinens, haha!;)

Såhär ser veckan ut:

Måndag: Kondition minst 30 min och 30 min styrka
Tisdag: Minst 30 min kondition
Onsdag: Minst 30 min kondition och 30 min styrka
Torsdag: Minst 30 min kondition
Fredag: Minst 30 min kondition och 30 min styrka
Lördag: Minst 30 min kondition och 30 min styrka
Söndag: Vila

Funderar på att utöka styrkan till 40 min senare under veckan men har inte bestämt mig än. Kondition innefattar löpning eller/och motinscykling för tillfället.

Min yngsta fyller år imorgon också, kommer äta lite god mat (thaigryta), tårta och lite kakor. Inget jag har ångest över som förr, nu när jag tränar känner jag att det inte gör så mycket:)